Välkommen till utställningen
Att tala sant om livet!
I denna utställning är det ett 30-tal konstnärer som gjort olika verk. Allt från tavlor, musik till installationer.
I bibeln finns en bok som heter Psaltaren och den är en bön- och sångbok om livet så som det verkligen är. Det vill säga, där finns rop på hjälp, där finns den stora glädjen och tacksamheten, där finns ilskan, hatet och sorgen. I psaltaren finns texter om ensamhet och om känslan att vara innesluten i Guds kärlek och omsorger. Vi hittar också texter om när det känns som att Gud övergett oss och texter om att känna sig sedd. Det är med utgångspunkt i texter från Psaltaren som verken har skapats.
Öppettider
Tisdagar (udda veckor) kl. 14.00-16.30
Onsdagar kl. 10.30-12.00, 18.00-20.00
Lördagen 9/5 kl. 10.00-13.00
Söndagar kl. 9.30-12.00
Våra digitala verk i utställningen
Vi har flera sånger med i utställningen, en av dom finns även som musikvideo. Du hittar verken här nedan. Först kommer verket och sedan psaltarpsalmens text:
Ps 22 och 23
Ps 22
För körledaren. En psalm av David.
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, jag ropar om natten men finner ingen ro. Dock är du den Helige, till din tron stiger Israels lovsång. På dig förtröstade våra fäder, de litade på dig, och du kom dem till hjälp. De ropade till dig och blev räddade, de litade på dig, och du svek dem aldrig. Men jag är en mask, inte en människa, hånad och föraktad av envar. Alla som ser mig gör narr av mig, de hånler och skakar på huvudet: »Han har överlämnat sig åt Herren, nu får Herren gripa in och rädda honom – han är ju älskad av Herren.« Du hjälpte mig ut ur min moders liv, du lät mig vila trygg vid min moders bröst. Från min födelsestund är mitt liv i din hand, alltsedan jag blev till har du varit min Gud. Dröj inte långt borta, jag är i nöd, och ingen finns som hjälper mig. Tjurar skockar sig runt mig, jag är kringränd av bestar från Bashan. De spärrar upp sina gap som rovlystna, rytande lejon. Jag rinner bort likt vatten som slås ut, benen lossnar i min kropp, mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt bröst. Min mun är torr som en lerskärva, tungan klibbar vid gommen. Du lägger mig i gravens mull. Hundar samlas runt mig, jag omringas av en hord av våldsmän. Händer och fötter är skrumpnade, jag kan räkna varje ben i min kropp. De står där och stirrar på mig, de delar mina plagg emellan sig, de kastar lott om mina kläder. Men du, Herre, dröj inte långt borta, du min styrka, skynda till min hjälp! Rädda mig undan svärdet, mitt liv ur hundarnas våld! Rädda mig ur lejonets gap, mitt arma liv undan vildoxens horn! Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder, i tempelskaran skall jag prisa dig. Ni som fruktar Herren, prisa honom, ära honom, Jakobs ätt, bäva för honom, Israels ätt! Ty han föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp. Du är källan till min lovsång i den stora tempelskaran. Inför dem som fruktar Herren får jag frambära de offer jag lovat. De betryckta får äta och bli mätta, de som sökt sig till Herren får prisa honom. – Må ni alltid vara fyllda av livsmod. Hela jorden skall minnas vad som skett och vända om till Herren, alla folk och stammar skall tillbe inför honom. Ty kungamakten är Herrens, han härskar över folken. De som sover i mullen kan inte hylla honom, de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom. Men jag lever för honom, och mina barn skall tjäna honom. De skall vittna för nya släktled om Herren, förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten, ty han grep in.
Ps 23
En psalm av David.
Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.
Ps 23
Ps 23
GUD, min herde! Jag behöver ingenting. Du har bäddat ner mig på gröna ängar; du letar upp porlande bäckar jag får dricka från. Du är trogen ditt ord; du låter mig hämta andan och visar mig vägen.
Inte ens när jag går genom Dödsdalen, inte ens då blir jag rädd om du går med mig. Din trogna gamla herdestav ger mig trygghet.
Du bjuder på en sexrätters middag framför näsan på fienden. Du får mig att räta på nacken; min kopp är bräddfull med välsignelse.
Din skönhet och kärlek jagar mig varenda dag i livet. Jag är hemma igen hos GUD så länge jag lever.
Ps 31
Ps 31
För körledaren. En psalm av David.
Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig! Du som är trofast, rädda mig, lyssna på mig, skynda till min hjälp. Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning. Ja, du är min klippa och min borg. Du skall leda och styra mig, ditt namn till ära. Du skall lösa mig ur snaran de gillrat, du är min tillflykt. Jag överlämnar mig i dina händer. Du befriar mig, Herre, du sanne Gud. Du hatar dem som dyrkar falska gudar, men jag litar på Herren. Jag vill jubla av glädje över din godhet, du som såg mitt elände och tog dig an mig när jag led. Du gav mig inte i fiendens våld, du förde mig ut i frihet. Förbarma dig, Herre, jag är i nöd, mina ögon är skumma av sorgen, jag är matt till kropp och själ. Mitt liv rinner bort i ängslan och mina år i suckan. I nöden sviker mig kraften och benen murknar i min kropp för alla mina fienders skull. Jag blir hånad, jag är en börda för mina grannar, en skräck för mina vänner, de som ser mig på gatan viker undan. Jag är bortglömd som en död, jag är som ett krossat kärl. Jag hör folkhopen viska. Skräck från alla håll – de gaddar sig samman och smider planer mot mitt liv. Men jag förtröstar på dig, Herre, jag säger: Du är min Gud. I din hand ligger mina dagar, rädda mig ur mina fienders hand, från dem som förföljer mig. Låt ditt ansikte lysa över mig, hjälp din tjänare i din godhet! Herre, svik mig inte när jag ropar. Låt de gudlösa stå med skam och tystna i döden, låt de läppar som ljuger förstummas, deras fräcka tal mot den rättfärdige i högmod och förakt. Stor är din godhet, som du sparat åt dina trogna och som du ger i allas åsyn åt dem som tar sin tillflykt till dig. Du håller dem gömda hos dig undan människors ränker, du bevarar dem i ditt hägn undan elaka tungor. Lovad vare Herren, ty han var förunderligt god mot mig i nödens tid. Jag greps av oro och sade: Jag är bortstött från dig. Men du hörde hur jag bönföll dig, hur jag ropade till dig om hjälp. Älska Herren, ni hans trogna!
Herren bevarar de trofasta, men de förmätna straffar han strängt. Var starka, fatta mod,
alla ni som hoppas på Herren!
Ps 43
Ps 43
Skaffa mig rätt, o Gud, ta dig an min sak! Rädda mig från ett trolöst folk, från falska, fördärvade människor! Du är min Gud, min tillflykt. Varför har du stött bort mig? Varför måste jag gå sörjande, plågad av fiender? Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig, låt dem föra mig till ditt heliga berg och till din boning, så att jag får komma till Guds altare, till Gud, min glädje och fröjd, och tacka dig till lyrans klang, Gud, min Gud. Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud! Jag skall åter få tacka honom, min räddare och min Gud.
Ps 65
Ps 65
Tystnaden hyllar dig, Gud som bor i Sion, liksom lydnaden. Du hör bönen i dem.
På din tröskel står vi alla, förr eller senare, överlastade med skuld, med fler synder än vi orkar bära – och du lyfter dem av oss för alltid. Välsignade är dom utvalda! Välsignad är den gästen som är välkommen hos dig! Vi väntar oss allt gott av ditt hem, din himmelska herrgård. I finrummet står alla priser som du vunnit för dina frälsningsunder som jordtämjare, havsösare, bergsmakare, höjdskräddare, havsstormshejdare, stormvågsbrytare, och folkhavsstillare. På alla håll och kanter stannar de upp och gapar, storögda och häpna. Gryning och skymning turas om att ropa: ”Kom hit och tillbe!”
Å, besök din jord och be henne tråda dansen! Klä henne i vårskurar; fyll Gudsälven med brusande, levande vatten. Måla kornåkrarna i guld. Vad är skapelsen annars till för? Duscha plöjda fälten, vät den feta myllan med lägligt regn, medan harv och hacka bereder blomning och mognad. Krön fjällen med strålande snö; strö rosor längs din väg, rosenblad över gläntor och ängar. Bjud upp bergen till dans; låt fåren beta på branterna; och linet blåna i dalen. Må de hurra och hurra och hurra! Ja, må de sjunga!
Ps 139
Ps 139
GUD, granska mitt liv; se allt med egna ögon. För dig är jag en öppen bok; på långt håll vet du vad jag tänker. Du vet när jag går och när jag kommer; jag är aldrig utan synhåll för dig. Du vet precis vad jag tänker säga, innan jag ens börjar prata. Jag kastar en blick över axeln: där står du- Sedan tittar jag framåt: där är du också. Alltid, vart jag än går, är du hos mig. Hur är det möjligt? Hur gör du? Det är mer än jag förstår!
Finns det någonstans dit din Ande inte når, någonstans dit du inte kan se? Om jag stiger upp till himmelen, då är du där! Om jag klättrar ner i underjorden, då är du där! Om jag flög på gryningens vingar mot den västra horisonten, då skulle du hitta mig på minuten – du väntar på mig där! Då tänkte jag: ”Han ser mig till och med i djupaste mörker!” ”Jag badar i ljus om natten!” Det är sant: mörkret är inte mörkt för dig: natt och dag, mörker och ljus, – det går på ett ut för dig.
Du skapade mig inifrån och ut; du formgav mig i min mammas mage. Tack Gud, du den högste – du tar andan ur mig! Kropp och själ är dina underbara verk! Jag tillber i djupaste vördnad – vilken skapelse! Du känner mig utan och innan; du känner minsta ben i min kropp; du vet precis vad jag är, in i minsta detalj, hur jag formades av ingenting till något. Du såg mig växa till, från avlelse till födelse; alla stadier i mitt liv låg framför dig. Alla livets dagar var beredda, innan jag ens hade levt en enda.
Dina tankar är – så höga, så djupa! Gud, jag kommer aldrig att förstå dom! Jag kan inte ens börja räkna dem, lika lite som jag kan räkna alla sandkorn i havet. Å, låt mig få vakna varje morgon och alltid leva med dig! Gode Gud, gör slut på all ondska för gott! Ni mördare: Försvinn! Ge er av! Det är de som ser ner på dig, Gud, som är besatta av sina billiga gudssurrogat. Å, vad jag hatar dem som hatar dig GUD; å, vad jag avskyr all denna gudlösa självgodhet; jag hatar den med rent och oblandat har. Dina fiender är mina fiender!
Granska mitt liv, Gud, och ta reda på allting om mig; korsförhör och testa mig: kolla vad jag går för; bedöm sjäv om jag har gjort något ont – och led mig sedan på vägen till det eviga livet.